»Jag undrade hur det hade varit för mig att ha ett eget hemland att åka till. Åh, vad jag önskade att jag hade ett.«
Petra Magnusson
född 1988
Du kan förändra den du är idag, genom att göra annorlunda imorgon.
Jag har som barn växt upp i ett mångkulturellt Angered. I skolan resonerade många barn kring sin härkomst. Man fick höra hur vackert det var i deras hemländer. Jag undrade hur det hade varit för mig att ha ett eget hemland att åka till. Åh, vad jag önskade att jag hade ett. Jag hörde talas om olika traditionella maträtter och smakade på en del utav dem. Maträtter från bland annat Libanon, Albanien, Turkiet, Syrien, Polen och Chile. Beskrivningen som passar in på rätterna är smakrika, fantasifulla och utsökta!
Under min uppväxt fick jag ofta höra av mina vänner med utländsk härkomst att jag inte alls var som andra svenskar de kände. Mina vänner frågade ofta skämtsamt men med en viss undran om jag verkligen var säker på att jag var svensk. De tyckte inte att jag passade in i den typiska benämningen »svensk«. I själva verket dolde jag en del av min identitet som en följd av omgivningens okunnighet om Resandefolket. När det talades om »tattare« användes det som ett skällsord. Lärarna reagerade inte på det märkliga att några blev retade för att vara »tattare«.
Ja, det var skolåldern det. En historia i sig. Senare i arbetslivet var det ingen skillnad, okunskapen var densamma. Min uppfattning är att det är först nu på senare år som toleransen har ökat med media och dess kunskapsspridning.
Mina tankar spinner vidare på utvecklingspsykologiska teorier och fastnar på Erik Homburger Erikson. Han gjorde en vidareutveckling på Sigmund Freuds teori i boken Utvecklingspsykologiska teorier Där beskriver han den psykoanalytiska jag-teorin i olika faser. Femte fasen motsvarar puberteten. Fokus i denna fas är identitet kontra identitetsförvirring. Homburger beskriver i varje fas en positiv och en negativ utveckling. Den negativa utvecklingen i denna fas kan leda till identitetsförvirring eller en så kallad negativ identitet. Med identitetsförvirring menar Homburger att man växer upp med ett tvivel om vem man är för att man inte har lyckats hitta en passande roll. När man inte hittar sin plats i livet kan existentiella frågeställningar dyka upp.
Frågor som: Är det här livet något för mig? Enligt Homburger ger det plats för negativa aspekter men även möjligheten att växa som människa. Med negativ identitet menas att individen väljer bort det som samhället har att erbjuda. Ungdomen ser ner på de positiva samhällsrollerna och väljer istället något socialt avvikande och blir t ex kriminell. Det berättar hur viktigt det är att kunna stå för den man är. Samhället har ett stort ansvar och det är lång väg kvar innan det ansvaret är taget.
Kultur och identitet
Kulturen är en viktig del för oss människor och en del av vår identitet. Kulturen binder oss samman genom en rad olika komponenter. Att förneka sitt ursprung och sin kultur är att förneka en bit av sig själv. Mina tankar kring framtiden präglas av en blandning kring de ideal som råder i samhället idag och ett sökande efter individens egen identitet. Vi lever i en tidsepok som har många benämningar. »Informationstiden«, »Postindustrialismen«, »The digital age« för att nämna några. Tekniken har fört oss fram i vår nya tidsera, men finns det några baksidor med all ingenjörsvetenskap som ligger bakom all framgång? Frågeställningen är värd en fundering.
Personligen tror jag att vi människor i samband med datoriseringen har skapat ett beroende av effektivitet. Vi vill att det ska gå snabbt för vi vet att det kan gå ännu snabbare. Resultatet av detta gör att vi stressar mer för att leva upp till vår förväntade kapacitet. När man inte kan prestera skapas ett tillstånd av skuld och skam. Tankar som: »jag borde gå till jobbet fast att jag egentligen är sjuk« är ett existerande dilemma. Vi människor är utbytbara liksom produkterna i dagens slit-och-slängsamhälle. Faktum är att andelen psykiska diagnoser har ökat dramatiskt på knappt tio år.
Från 29% till 37%, enligt statistik från regeringskansliet. Vi är en produkt av det samhälle vi lever i. Våra handlingar präglas av den rådande samhällsstrukturens ofrånkomliga krafter. Med detta sagt är det nog extra viktigt att stanna upp och bara vara! Att fundera över vad som är viktigt i livet och spendera mer tid åt det vi verkligen vill göra. Behovet av att söka sina rötter kommer nog alltid att finnas och jag tror att samhället idag trots allt är på väg mot ett öppnare och mer tolerant Sverige. Vi människor
kommer alltid att ha ett psykologiskt skäl till att stärka vår personliga identitet. En identitet där komponenten kultur bidrag till
dess helhet.