Silverkryckan
En resandeherre går in på en krog, sätter sig vid ett bord och gör en beställning. Han ser att någon har glömt en promenadkäpp, en grann sådan dessutom. Han tänker att det var väl synd och skam
att en så snygg käpp ska vara utan ägare och förbarmar sig över den. Efter en stunds funderande och beundrande över käppen inser han att här finns det utsikter för en ny inkomstkälla. På käppens
silverkrycka finns en gravyr, där står skrivet Greve Piper. Mannen tänker att ett sådant märkvärdigt namn vet man aldrig när det kan komma till pass.
Käppen blir hans nya följeslagare och tjänar honom väl. Den blir ett stöd på mer än ett sätt, han ser alltid till att den syns väl när han gör affärer och blir på så sätt ett slags legitimation i affärerna, med medföljande kredit. Namnet som står skrivet i silver på hans käpp ökar hans trovärdighet inte bara i affärer utan även på nöjesfronten. När han besöker en krog, vilket händer regelbundet, lägger han käppen väl synlig på disken och kan festa hela natten utan att betala ett öre. Om han någon gång fick
stå till svars för sina tilltag förtäljer inte historien, men han fick heta Greve Piper till den dagen han dog.