Jag hade köpt en gammal prästgård på 90-talet och hade precis flyttat in. När jag fick höra att det var ett möte i byn. Ortsborna hade träffats för att diskutera hur de skulle kunna bli av med »tattarna«.
Eftersom detta kom till min kännedom och det var mig och min familj det handlade om bestämde vi oss för att gå dit. Det var jag, mamma och Eldarn som styrde kosan mot mötet på Folkets hus. När vi kommer in är det ett fruktansvärt liv, folk diskuterade högljutt. I lokalen fanns vanligt folk, polisen, tullen, tv och reportrar.
När vi klev in lade sig tystnaden. Någon frågade vad vi gjorde där och jag sa
– Är det mig ni ska diskutera om så måste jag få svara för mig. Någon sa att de ville bli av med oss för att fastighetspriserna sjönk. Det var så mycket folk där inne att jag såg inte vem som sa det, jag bad då personen resa sig upp så skulle jag svara. Men det gjorde han inte utan svarade gömd bakom massan att det vågade han inte för han var rädd för repressalier.
Vera 82 år gammal tar då till orda och säger att jag är inte rädd för repressalier. Sen säger hon att
– Jag är däremot rädd för att bli våldtagen på väg till kyrkan. Jag svarar då att snälla Vera drömma får du göra i sängen, på väg till kyrkan är det bara ett önsketänkande. Ingen kommer att våldta dig.
Halva Folkets hus brast nu ut i skratt över Veras påstående, det blev orimligt även för de mest upphetsade där inne.