Berättelser om livet som resande – Gun Lundqvist

»Hon reste på sig ibland för att gå till skafferiet där hon förvarade snören och stumpar som hon fått när hon handlat. I en låda med olika saker hade hon lite färggranna band som hon tog med sig till bordet. Sedan började hon sy kläderna till sina dockor.«

Gun Lundqvist
född 1930

Mor Tea

När det skymde utanför stugan i Västerbotten och den kalla nordanvinden lade sitt täcke över stugan, tog mor Tea fram sitt kvällsarbete. Det var fattigt och mor Tea var ofta ensam med barnen medan far i huset var ute och gjorde affärer. Hennes kvällsarbete bestod i att hon tillverkade gummor och gubbar av det material hon hade. Allt för att hon skulle få ihop lite pengar till mat åt sig och barnen.

Familjen bodde i ett rum och kök. Under vintern var alla samlade i köket där barnen låg i utdragssoffor efter väggarna. Mor Tea satt i kaminens sken och täljde medan barnen sov. Om ett barn vaknade såg de henne sitta där böjd över sitt arbete allt medan kaminen sprakade och gav henne ljus för att se.

På kvällen när barnen hade lagt sig i sina sängar tog hon in ved som hon lade på spisen i en plåtlåda. Det skulle torka innan hon började tälja i den. Hon hade lite ståltråd, tyg, klister och vedträn. Hon tog ståltråden och formade den till en kropp, sedan lindade hon tråden med lite tyg så hon fick stadga. Efter det tog hon ett av vedträden som legat på spisen och torkat och började tälja till ett huvud som hon satte på ståltråden.

Hon reste på sig ibland för att gå till skafferiet där hon förvarade snören och stumpar som hon fått när hon handlat. I en låda med olika saker hade hon lite färggranna band som hon tog med sig till bordet. Sedan började hon sy kläderna till sina dockor. Ibland hade hon inga band utan använde tyger som hon fått när hon varit ute och sålt gummorna och gubbarna, och klippte till band av dem. Allt medan kvällen led mot natt började dockorna ta form. Kaminen värmde barnen, torkade veden och gav ljus åt mor Tea.

Det var lappgubbar och lappgummor hon gjorde. Hon virkade vantar och stövlar av restgarner som hon hade fått. Hon skar till skärmen till mössan av skinn eller gjorde den av spets, allt beroende på vilket material hon hade tillgång till. Sedan fick de skidor, stavar, kosor och knivar av trä som hon täljde till. Hon gjorde en slida till den lilla kniven i skinn och band till skidorna, men också ett bälte
till den blåa dräkten hon hade sytt. Dessutom dekorerade hon alla trädetaljer genom att bränna i träet och gav dockan ansiktsdrag och ögon. Det sista hon gjorde var att klistra fast de fina banden som hon hittat i skafferiet på dräkten och mössan.

Nu var dockorna klara, en gubbe och en gumma, efter många timmars arbete. Ibland kom det någon förbi och beställde en gubbe eller en gumma av henne. Genom åren blev det många gubbar och gummor som bidrog med en liten slant i hushållet och höll mor Tea sysselsatt de mörka vinterkvällarna när nordanvinden blåste utanför.