Nu är det dags att tända första ljuset. Att fira advent idag handlar mest om att förbereda inför julafton med familjen snarare än att fira väntan på Jesus födelse.
Vi smyckar våra hem, balkonger och fönster med juleljus för att lysa upp i vintermörkret. Många har tjuvstartat för att julens pynt är så trevligt och ger oss en skön känsla.
Men idag är dagen då vi tänder första ljuset i adventsljusstaken denna första advents-söndagen. Som ett slags startsignal att nu kan julbak och andra julförberedelser sätta igång ordentligt. Det ska vara adventskaffe, glögg och pepparkakor, julbord och julkonserter. Tiden till julafton räknas ned med adventskalender och adventsljusstake.
Adventstiden börjar fyra veckor före julafton och är en period av längtan, förväntan när barnens ögon börjar tindra i väntan på den stora dagen, julafton. Traditionen bjuder att man ska tända ett ljus i adventsljusstaken varje söndag är för många en del i traditionen av firandet. För varje ljus vi tänder, vet vi att vi närmar vi oss vecka efter vecka julafton.
Nu är tiden när kylan nyper tag i kinderna och vinterjackan, kängorna och mössan kommer till användning, tar vi fram adventsljusstaken för att tända det första ljuset. I år, 2024, är dessutom den första advent passande nog den 1:a december. Många hänger upp sitt pynt på första advent och andra fixar något som ska vara förberedas inför julafton varje adventshelg.
Vi kan behöva en liten berättelse av Lillemor att varva ner med i förberedelserna.
Faster Ragnhild hos Selma på Mårbacka
Förr i tiden var det vanligt att barnen fick hjälpa till med att få in en slant, som att sälja nålbrev eller andra småsaker. Detta hände sig strax innan jul.
Det var i början på 1920-talet och faster Ragnhild var en sju eller åtta år gammal när hon stod på uppfarten till Mårbacka med sin korg med julrosor. Julrosorna hade hon och min farmor gjort. De gjordes av rött kräppapper som sen doppades i ett slags vax för att stelna och hålla formen och sen bands de meden ståltråd till stjälk som man sen fäste blad på.
Faster Ragnhild, hade då ingen aning vilken gård hon stod framför, utan hon såg bara ett stort hus och tänkte: ”Här borde det rikt folk och jag kan tjäna några ören”. Hon pulsade på den oskottade uppfarten i snön som blötte ner de stickade långstrumporna hon bar. Väl framme vid stora porten knackade hon på dörren medhjälp av dörrklappen.
När dörren öppnades neg hon fint och sträckte fram korgen och skulle till att börja säga sitt ärende. Men se i dörren stod en stadig svartklädd husa i vitt förkläde som fräste:
-Köksingången ligger vid sidan och såna som du vill vi inte ha springandes här!
Men nu bar det sig inte bättre än att Selma, som just denna dag var på ett bra humör, kom precis gående i hallen och både hörde och såg vad som utspelades i dörren. Så hon sa till husan att släppa in barnet. Barnet släpptes in, och Ragnhild neg det vackraste hon kunde för den ”fina tanten” medan snön gjorde stora pölar från hennes kängor och strumpor på det blanka golvet.
Selma tittade på henne och någonstans i bröstet måste anblicken av Faster Ragnhild som stod där lite blåfrusen och inlindad i en schal över den inte allt för tjocka lilla kappan rört vid en hjärtesträng på Nationens stora författarinna. För hon uppmanade Faster Ragnhild att följa med henne.
Faster Ragnhild följde efter Selma till en mindre salong som för Ragnhild var ett jätterum, lika stort som deras kök och kammare där hemma. Det var vackert och sjangtilt med sitt vita bord och stolar och kröntes av en gnistrande kristallkrona i taket. Men det som Faster Ragnhild undrade mest över var de långa tunga sammetsgardinerna i fönstren, hon kunde inte förstå att man hade så mycket extra decimeter av tyg som låg på golvet till ingen nytta. Nu var det ju så på denna tid att ju mer extra tyg man lät ligga där och skräpa på golvet av gardinerna, ju finare och rikare folk var man utav.
Selma slog sig ner på en av stolarna och Ragnhild fick ställa korgen med julrosorna på bordet. Selma tog upp en av rosorna och titta och vred och vände på den allt medan hon frågade hur mycket julrosen kostade. Hon frågade också hur gammal Ragnhild var, om hon hade fler syskon och var hon kom ifrån. Ragnhild svarade artigt på alla frågor, men inte riktig sanningsriktigt om var hon kom ifrån. Till sist sa Selma:
-Du har ju inte många kvar, det är väl en åtta eller nio stycken kvar, så jag tar allihop.
Som ni förstår blev Ragnhild glad för det och tänkte att nu slapp hon komma hem så sent i dag, och neg fint igen. Selma reste sig upp och sa”vänta här” sen gick hon in till rummet bredvid för att strax vara tillbaka med en stor blank tvåkrona som hon tryckte i handen på Faster Ragnhild.
Det ska ni veta att det var det ”stora klippet” på den tiden då rosorna bara kostade några ören. Faster Ragnhild neg nu så fint att hon nästan skrapade knäna i golvet. Selma gick nu fram och drog i ringklockstängeln som hängde på väggen och husan uppenbarade sig strax därefter. Selma sa till husan:
-Ta med barnet till köket och se till att de förser henne med varm choklad och ett par smörgåsar och även ett par att ha med sig på hemvägen.
Selma vände sig och nickade till Ragnhild som åter neg fint och djupt. Den surmulade husan vågade inte göra annat än vad hennes husmor sagt till om. Väl i köket njöt Ragnhild av den varma mjuka chokladen och de bägge rejäla smörgåsarna med en varsin tjock stor ostskiva på som ställdes fram till henne. Dessutom var folket i köket bra mycket trevligare än den sura husan.
De gjorde ett rejält smörgåspaket till henne att stoppa i korgen för hemfärden. För sista gången för denna dag neg Ragnhild och tackade så hemskt mycket för förningen innan hon gick ut genom köksingången för att ge sig i väg hemåt. När hon kom hem, så gjorde Farmor stora ögon både åt tvåkronan och när hon förstod vilken den ”Fina Tanten” var som Faster Ragnhild hade varit på besök hos.
Lillemor Holmlund
Här kan du läsa mer av det Lillemor har gjort i PDF-boken: Lillemors språkruta – DICKA LIBRAN
Förlag DIKKO publicerar gratis PDF-böcker. En del av böckerna (inte alla) har vi först gett ut som fysiska böcker och när de börjar ta slut läggs de in som PDF-böcker. HÄR kan du gå in och botanisera bland våra titlar.
Har du frågor eller vill ha kontakt med förlaget skriv till forlag@dikko
Att publicera böcker, skapa gratis PDF-böcker, ta fram utställningar eller spel kostar pengar därför använder förlaget sig av crowdfunding. Det innebär att människor med små eller stora summor hjälper till att finansiera vår verksamhet.
Förlag DIKKOs insamlingen sker via swish: 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
Redaktionen förlag DIKKO
forlag@dikko.nu